Stockholm i mitt hjärta

Igår var det en vecka sedan det hemska hände i Stockholm. Det var så svårt att ta in tyckte jag... Tänk att sådant händer i världen varje dag, det är så sjukt. Nu var det världen som kom till oss... Det blir ju så himla mycket mer påtagligt när det händer nära. Jag kunde inte riktigt greppa allt samma dag men på lördagen, alltså dagen efter, köpte jag Aftonbladet och hela tidningen handlade om dådet. Det blev så himla mycket verkligare när man fick se massa bilder i en tidning... (Satt och läste i Ellas rum när Ella lekte, ville typ börja gråta!) Sedan följde jag ganska mycket live-rapportering i tv4play-appen.

Men alltså ja, vad ska man säga. Det är ju så hemskt så man finner inga ord. Är så glad att alla jag känner i Stockholm mår bra. Tänker på den 11-åriga flickan. Alla som dog och skadades. Alla anhöriga. Läser Alex Schulmans krönika och får en tår i ögat över att det finns så många goda människor. Mitt i allt det hemska. Tycker också att vi borde dela ut tapperhetsmedalj.


Kommentera här: