En gråtig vecka
Det blev en hemsk vecka det här, känslomässigt. Ellas sommarfest i måndags och sedan dagen efter fick jag reda på att min äldsta väns pappa dött. Nej nej nej, det kan inte vara så, tänkte jag. NEJ. :'( Så sorgligt och tragiskt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har inte förstått det än, tror jag. Kan ju bara föreställa mig hur det är för min älskade vän och resten av familjen. Vilken mardröm. Tänker så himla mycket på dom hela hela tiden. När något såhär hemskt händer såpass nära en ändå, (jag är ju i princip uppväxt med M och hennes familj) då förstår man verkligen hur skört livet är. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Jag finner inga ord.
