Karin Lu

Jag har inte skrivit det här på bloggen men nu säger jag det: vi ska flytta! Snart är vi inte umeåbor längre och det känns både bra och tråkigt. Kommer sakna Umeå så sjukt mycket. Men man får ju komma och hälsa på! Ska bli skönt att komma närmare släkt/familj/vänner (och kunna ha barnvakt någon gång)... Det är verkligen dubbla känslor. Helst skulle jag vilja att alla jag kände flyttade till Umeå men det funkar ju inte riktigt så.

Idag var det sommarfest på Ellas förskola och hon hade sin sista dag på schema i torsdags. Alltså, behöver jag säga hur sorgligt jag tycker att detta är? Tror ni att jag bröt ihop något idag? Ganska många gånger! Jag är ju verkligen en känslomänniska och som en öppen bok... Sedan blir man ju ännu mer blödig med åren och speciellt sedan man blev förälder. Jag har gråtit så himla mycket i denna dag! Ellas gulliga pedagoger... När en av dom kom fram till oss och bara "kram på er", då brast det för mig. Och när Ella delade ut presentpåsarna som vi pysslat ihop och man såg hur rörda de blev och kramade Ella och sa "bästa bästa Ella, jag tror inte att jag ska släppa dig". Nä usch, så otroligt sorgligt! Och Ellas fröknar grät också.. Jag började tänka så mycket på allt Ella varit med om på förskolan, hur det var när hon skolades in, (så liten hon var!) vilka framsteg hon gjort, vilka fina kompisar hon fått... Jag sörjer att hon aldrig mer kommer gå in på sitt "hemvist" och leka med sina kompisar där. Ha morgonmöte, äta frukt och klä på sig och gå på utflykt. Jag kommer aldrig mer få hämta henne från Nyfikenheten och höra om hur hennes dag har varit. :'(

Fy alltså, vilken dag det varit! Jag hade så nära till tårarna hela tiden och grät så många gånger. Två timmar (kl 14-16) med så himla mycket känslor. Stackars Ella hon blev ju lite ledsen för att jag var ledsen men jag tror inte att hon förstår allt riktigt. Det blev iallafall korv och bulle och lite "öppet hus". Ella ritade mycket och vi gick runt i huset och kollade. Barnen fick ta med sin en glasburk hemifrån så vid en "station" fick man rita och pyssla med burken och sedan ställa i ett fönster som en utställning.

Jag tycker om att börja om på nytt samtidigt som jag avskyr när saker tar slut. Vi sa iallafall "vi ses" till varandra och lovade att komma och hälsa på. Det kändes fint. ♥

Vi har ju inte flyttat än heller och kommer garanterat att säga hej igen för vi passerar förskolan ganska ofta då den är så nära.

Jag vet ju att den här dagen hade kommit någon gång ändå, oavsett flytt eller ej. Hon kommer inte gå på förskolan för evigt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är sjukt sorgligt. Det jobbigaste på länge!