Kidsen och maten
Nu i juni blir Wihelm 7 månader. (Försöker säga Wilhelm oftare så det inte bara blir Wille, haha). Jag ammar än men vi tränar på det här med mat. Vill dock börja ge lite plockmat snart men vill gå HLR-kurs först... Jag har gjort lite egna puréer och köpt någon burk på affären. Wille är väl inte jätteimpad men oftast går det helt okej. Ibland verkar han vara med på vad som händer och ibland inte. Känner igen stress, vi tar det som det kommer och ökar på mängderna eftersom. Idag till lunch fick han i sig tre "isbitar". Morot- och palsternacka, broccoli och sötpotatis. Sedan lite kiwi till efterrätt i nappen. Första gången han testade kiwi, det verkade gott men lite surt.
Ella då? Hon har sina favoriträtter och har svårt för nya saker... Jag blir så less ibland för det känns som att hon bara äter samma saker jämt. Det ska helst vara torrt och knaprigt och inte ihopblandat eller såsigt. Idag tog jag upp spaghetti och köttfärssås från frysen (hon brukar åtminstone äta grönsaker och spaghetti). Hon åt lite av det plus två hårdmackor och något fikon till efterrätt. Drack vatten. En stund senare sa hon att hon var hungrig... Vadan detta, tänkte jag. Hon var nyss mätt... "Jag vill ha knaprig lax" sa hon och jag hade plockat fram lax på bänken till senare. Knäpp som jag är ställde jag mig och stekte knaprig lax. (Lax med panko alltså). Gnällig unge men jag tänkte att nog ska hon få knaprig lax om hon är hungrig. Självklart åt hon ju bara några tuggor, sedan var det bra.
Jag skulle väl egentligen ha sagt att hon fick äta det som fanns. Men är hon hungrig fortfarande måste jag ju ge henne något mer!? Men en tredje hårdmacka kändes ju sådär...
Jaja. Nu ska jag sluta älta detta!
För mig till lunch blev det något så kulinariskt och avancerat som hårdmackor med hummus och haricot verts... Man tager vad man haver.
