Nu blir jag vegetarian!
Pratar ni med barn om vad kött är? Jag har gått och blivit vegetarian nu förresten. Jag vill inte äta djur mer. Kan inte svara på om det här är för resten av mitt liv men nu känns det som det bästa för mig. Mår lite bättre psykiskt. Jag ser liksom bara en gris framför mig när jag ser ett baconpaket. (Undrar förresten hur många som skulle äta bacon om man till exempel läste "skär bitar av gris och stek i smör" i recept istället för typ "strimla bacon och knaperstek den"...) (Eller "bräckt gris" istället för "bräckt skinka").
Har velat lite hit och dit när det gäller vegetariskt, och har väl tvekat just för att jag inte vill vara besvärlig med folk. (Det är ju liksom enkelt att bara äta allt). Men alltså bara för att jag inte äter kött kan ju fortfarande Stewen och Ella äta det. Tänker jag. Och det är ju jag som själv måste få bestämma vad jag stoppar i mig och om jag mår bättre av att inte äta kött så är det väl jättebra. Man ska ju inte äta grejer bara för att man känner någon slags press utifrån, och för att inte vara "besvärlig". Jag har tänkt mycket på djurhållningen och all forskning som visar på hur dåligt kött är (mest rött då). Människor som lever längst i världen äter mycket grönsaker och lite kött. En maträtt kan bestå av massor med grönsaker och till exempel ris, och en liten bit kött eller fisk som smaksätter en hel rätt. Hos oss utgår man från typ en maffig köttbit, potatis och lite lite grönsaker... Så sjukt egentligen. (Har ni inte sett dokumentären "Food choices" på Netflix - gör det!) (Jag är inne på att äta mer veganskt också men kan nog inte tänka mig att bli helt vegan... Grädde och Marabouchoklad skulle jag inte vilja vara utan, haha!)
Lady Dahmer skrev en gång ett tänkvärt inlägg om det här med att servera kött till sina barn. Att det rimligaste vore att INTE servera döda djur till sina barn. Väldigt intressant tycker jag! Folk gnäller på folk som ger vegetariskt och veganskt till sina barn men hur härligt är det egentligen att servera djur till sina barn? Jag tycker ju att det känns hemskt och jobbigt att säga till Ella att blodpudding är gjort på riktigt grisblod och att skinka är gjort på gris... Det står ju på något vis för att jag inte är bekväm med att äta kött. När berättar man för barn vad de äter? Har ni gjort det?
skriven
Jag blev vegetarian (lakto-ovo som det heter om man äter mjölk och ägg) av samma anledning som du, jag ville inte äta ett djur. Flera år senare fick jag veta att även om jag väljer att inte äta kött, så bidrar jag ändå med att andra äter kött genom mjölkindustrin. Kalvar slaktas och mamman spenderar 4-5 år med att mjölkas varje dag. Vilket betyder att man bidrar till att djur fortfarande slaktas så att andra kan äta dom. Nu har jag varit vegan i snart 3 år och jag skulle aldrig kunna gå tillbaka. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna ge upp choklad eller ost, men det kunde jag. Idag finns det många alternativ till nästan alla animaliska produkter, och inget djur kom till skada.
Det finns även forskning som visar att mejeriprodukter och ägg inte är bra för hälsan, kolla på tex Forks over Knives och Foodmatters.
Om jag får barn så kommer jag självklart säga vad kött, fisk, fågel, ägg och mjölkprodukter kommer ifrån, det hade jag gjort även om jag inte var vegan. Jag tycker att alla har rätt till att veta vad det är man äter, spelar ingen roll vilken ålder man är i.
Jag tycker det är en bra början att bli lakto-ovo-vegetarian och jag hoppas du väljer att äta helt vegetariskt någon gång :)
Ha det bra!