En gråtig vecka

Det blev en hemsk vecka det här, känslomässigt. Ellas sommarfest i måndags och sedan dagen efter fick jag reda på att min äldsta väns pappa dött. Nej nej nej, det kan inte vara så, tänkte jag. NEJ. :'( Så sorgligt och tragiskt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har inte förstått det än, tror jag. Kan ju bara föreställa mig hur det är för min älskade vän och resten av familjen. Vilken mardröm. Tänker så himla mycket på dom hela hela tiden. När något såhär hemskt händer såpass nära en ändå, (jag är ju i princip uppväxt med M och hennes familj) då förstår man verkligen hur skört livet är. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Jag finner inga ord.


 

En riktig jäkla pissdag

Hade påbörjat ett inlägg den 15 maj som förblev kvar som utkast. Jag hade en riktigt blä:ig dag. Tur att det kommer bättre dagar. Såhär skrev jag iallafall:


Idag har jag haft en himla dålig dag.
Egentligen har jag typ bara velat ligga under täcket och kolla på Instagram typ, men det funkar ju inte riktigt så. Kan väl säga att Ella inte riktigt var i form idag heller och vi visste typ inte vad vi skulle göra. Det mesta gick fel och jag fick räkna till 10 både en gång och flera gånger... Jag sa till Ella också att jag var trött och sådär och då sa hon "jag är lat", haha. Jag har känt mig lättirriterad och stört mig på allt möjligt... Känt mig som en värdelös mamma och haft dåligt samvete. Känt mig otillräcklig.
 
 

Har ni dåligt samvete ofta? Och vad får ni dåligt samvete över?

Sådant jag inte skriver om (men skriver om nu)

Jag har tänkt mycket på bloggen på sistone och vad jag ska blogga om. Tänkt på varför jag är så dålig på att uppdatera. Tänkt på hur jag bloggade för några år sedan. Då funderade jag inte så mycket på vad jag skrev utan det bara blev. Nu har jag så många tankar hit och dit. Vem vill läsa det här? Är det här intressant? Varför skriver jag det här? Blev det här för utlämnande? Ska jag ha med Ella på bild? Är det här tråkigt? VEM I HELA FRIDEN BRYR SIG OM VAD JAG STOPPAR I MAGEN?!

Ja, typ så.

Sedan har jag tänkt på vad jag skriver och inte skriver. Man kan lätt tro att allt hela tiden är tipptopp när man läser min blogg, tror jag. Glada och nöjda barn, nyttiga vegomiddagar, gröttallrikar och solsken... Jag skriver inte om hur irriterad jag blev över att vinterdäcken låg kvar i bilen när jag tog med mig båda kidsen och barnvagn för att fara till Amanda. (Slutade med att jag inte kunde ta med vagnen alltså). Jag skriver inte om en misslyckad kaka eller att jag längtar efter att vara för mig själv. Jag skriver inte om hur lättirriterad jag är. Jag skriver inte om tvångstankar om städning och andra knäppa grejer. Jag skriver inte om mitt ständigt dåliga samvete eller om att jag lägger orimligt stor tankeverksamhet på de mest oväsentliga sakerna.

Men vet ni vad? Från och med nu ska jag inte tänka så himla mycket på vad jag ska skriva utan bara skriva. Ska inte fundera över om det är "bra nog" eller vem som bryr sig eller inte. Det får bli vad det blir och jag skriver det jag känner för helt enkelt.

Det här blir absolut sista gången jag försöker sparka liv i den här bloggen igen! Lämna gärna en kommentar om vad ni gillar att läsa om härinne. Det är ändå kul att veta!

Kram och godnatt!

 
 
Söta söta Wilhelm!