Karin Lu

Min kära moster Anneli bloggar ju och jag bara måste länka till ett så himla fint inlägg hon skrev när mormor hade somnat in. Läs det här. ♥

Vi åt risgrynsgröt igår och fick massor över, så jag bestämde mig för att testa göra ris à la malta ikväll. Den blev god, men inte som mormors såklart. Min mormor gjorde den bästa, och det är ungefär den enda jag har ätit. En gång per år i hur många år som helst, på julfesten på annandag jul. Blir så ledsen när jag tänker på att jag aldrig mer får äta mormors ris à la malta. 

Åter till moster Anneli, hon skrev ju även mormors In memoriam som publicerades i tidningen. Jag lägger upp hennes ord här (hoppas det är okej, Anneli!) för att de är så fina och jag tycker att ni kan läsa. Snodde även bilden från Anneli. 

Vår älskade mamma somnade in för gott onsdagen den 5 november. Medan vi vakade pratade vi om hur pappa satt vid en öppen eld i skogen och väntade, med nykokt kaffe i skogspannan och vi kunde riktigt se deras varma kram och höra deras djupa skratt när de återförenades. Mamma lämnade oss fyra barn med respektive, 17 barnbarn, sex barnbarnsbarn, syskon, övrig släkt och vänner i stor sorg och saknad.

Vi kommer alltid att minnas mamma som den varma, ungdomliga och arbetssamma människa som hon var. Hon var en mycket godhjärtad person som aldrig missade en enda födelsedag. Även om de sista året präglades av hennes demenssjukdom så kunde man alltid locka henne till skratt, vilket också den fantastiska personalen på Svalan vittnade om. Vi kan inte nog uttrycka vår tacksamhet över att mamma fick tillbringa sitt sista år just där.

Mamma växte upp i Lillkorsträsk där hon hjälpte morfar mycket i jordbruket och där vi också tillbringade en hel del tid när vi var små. Under ett antal år bodde vi i Luleå men så fort vi var lediga var det Älvsbyn som gällde och 1977 flyttade vi tillbaka. Pappas bortgång 2008 tog mamma mycket hårt och undra på det, han var ju hennes livs kärlek. Att lämna älvstranden i Tväråselet och istället bo i lägenhet var svårt, men mamma uttryckte ofta tacksamhet över alla sina barn och barnbarn.

Och familjen var viktig för mamma. Under åren när mamma och pappa bodde i Tväråsel träffades vi allihopa åtminstone två gånger per år, till grillfest på sommaren och till annandagskalas om jularna. Om jularna fick vi hyra lokal eftersom vi är så många och inte kunde vara ute men det satt aldrig fast. Det var glada, uppsluppna tillställningar med mycket sång och lekar. Vi har nu lovat varandra att hålla liv i traditionen även fast både mamma och pappa är borta. Det skulle de verkligen ha tyckt om!

Mammas händer var alltid i rörelse. Till och med i tv-soffan var händerna sysselsatta, oftast med stickning av sockar till något av alla barnbarnen. Enda gången vi såg henne helt stillna av var om vårvintern när hon vände ansiktet mot solen och njöt av ljusets återkomst. Hösten var nog ändå favoritårstiden för då plockades det lingon. Mamma tillbringade många timmar i bärskogen och njöt av vädret, kaffet, arbetet och glada skratt med bärkompisarna.

Vid mammas köksbord kände man sig alltid välkommen och väl omhändertagen. Alla älskade hennes köttfärsbiffar med stuvade morötter, älgstek med champinjonstuvning och kanelbullarna där det inte hade sparats på varken socker eller smör. Och när hon ställde till med paltkalas var det fullt hus och högt i tak.

Sorgen är kärlekens pris och vi har verkligen fått ha en kärleksfull mamma. Hon har också berört många andra människor som delar vår sorg och visar sin omtanke. Många känner till exempel mamma från biblioteket i Älvsbyn där hon arbetade i många år och var omtyckt av både arbetskamrater och låntagare. Under hennes sista dagar i livet kom barnbarn för att krama om henne, personalen på Svalan grät med oss och viskade sina egna farväl, hennes syskon och bästa vän förgyllde med tokiga berättelser och glada skratt som mamma säkert hörde och njöt av. 
Det minne som mamma lämnar efter sig är i sanning ljust och vackert även om saknaden är mycket, mycket stor.

Du fattas oss, älskade mamma!

Christina, Krister, Eva och Anneli.