När Wilhelm kom till världen, del 2
Har ni missat början av hur Wille kom till oss kan ni klicka här.
Nu kommer del två!
Vid 7 på morgonen blev jag erbjuden lustgas som jag självklart ville ha. Vilken uppfinning alltså, älskar lustgasen! Hade glest mellan värkarna och jag tror att jag stannade på 4 cm väldigt länge... Hade värkar men det hände inte mycket. Jag fick som sagt testa alla möjliga ställningar. Pilatesbollen var skön! Hängde även på Stewens axlar, haha, och gick runt med gå-bord. Älskade gå-bordet! Lutade mig så hårt mot lustgasmasken när jag hade gå-bordet så jag var öm i näsan dagen efter! Barnmorskan som var alldeles fantastisk, hjälpte till massor. Föreslog vad vi skulle göra och tryckte på mig på olika sätt för att lindra smärtan. Fick mig att dricka vatten och så.
Kämpade på med värkar. Vattnet gick aldrig och de ville inte ta hål på hinnorna för det gick såpass bra ändå och de ville inte att det skulle gå pangbom till jätteont... Däremot fick jag värkstimulerande dropp mot slutet, som de ökade på och ökade på. Mina egna värkar var för svaga.
Vid 11.45 fick jag krystvärkar men jag försökte visst krysta lite tidigare sa barnmorskan, jag kände ett enormt tryck neråt... La undan lustgasen när krystvärkarna kom. Slogs även denna gång av hur oerhört bajsnödig jag kände mig... Jag sa vid ett tillfälle "Är det en stor bebis?" och barnmorskan "Näe, det tror jag inte". Haha, hon sa sen att hon ljög, hon ville ju bara inte skrämma mig... Jag hade ju blivit så skraj om hon bara "Jo vi känner att det är ett stort barn". Jag tryckte på för allt jag var värd och kände flera gånger hur bebisen åkte ut och sedan in igen... Otroligt märklig känsla! Tänk dig att du är sinnessjukt bajsnödig och ska bajsa ut en melon. Så tar du i för kung och fosterland och känner att YES, nu kommer den ut... Och sen bara NEEEJ den åker in igen... Så irriterande!!! Minns att det kom en massa vatten också under denna timme med krystvärkarna... Det var så blött så blött. Jag hann typ tänka att det bara skulle komma vatten, inget barn. Både jag och Stewen tänkte också vid något tillfälle att det skulle sluta med kejsarsnitt för det gick så segt... Jag var SÅ less. Och trött! Jag kollade på klockan och frågade "Ska inte andra förlossningen gå fortare?", haha. Barnmorskan föreslog en massa olika ställningar, bland annat fyrfota för att ta hjälp av tyngdlagen. Hängde på Stewen så att han höll på att bli mos. Jag skrek och nypte honom... Hade dragkamp med barnmorskan som höll i en handduk. "Du får inte släppa för då smäller jag in i väggen", sa hon. Haha! Fick höra också att jag var himla stark och vig, och att jag var en superwoman. Så orimligt glad man blir av att höra det mitt i allt!
De upptäckte att bebben låg lite snett i magen så det var väl därför det gick trögt. En barnmorska fick trycka på magen (hon typ la sig på min mage och pressade) och en töjde där nere. Jag kände väl ingen större skillnad, allt gjorde lika ont, haha... Men Stewen tyckte att det såg hemskt obehagligt ut. När bebisen väl låg rätt gick det rätt fort. Barnmorskan frågade om jag ville känna på huvudet (det ville jag INTE med Ella och det ville jag inte nu heller) och jag sa nej. Men lite senare tog hon min hand dit ändå så jag fick känna. Coolt ändå! Hon tänkte väl att jag skulle få extra kraft av det.
Kl 12.41 sa det ploffs och vårt barn kom ut. Jag satt som upp på rygg. Känslan när jag visste att "nu är det det sista, sen kommer barnet". Och sen bara kom han! All smärta borta på en halv sekund och upp i luften kom han, Ellas lillebror. Fick se Stewen klippa navelsträngen (den var så tjock!) och barnmorskan sa att han var så stor. Jag var förresten helt övertygad om att det var en kille och det sa barnmorskan också att hon trodde, haha. En tjurig och envis kille 10 dagar över tiden, som inte ville komma ut ur magen.
Känslan att få upp lillebror på bröstet sen alltså. Finns inga ord! En Wilhelm! Han var så fin. ♥
"Får vi väga honom på en gång? Vi är så nyfikna!" sa dom. De brukade egentligen vänta ett tag men nu ville de väga på en gång. 4610 gram! En riktig bamse. 54 cm lång var han också. Brås på sin mor, jag var 54 cm och vägde 4600. Fick typ en chock när de sa vikten, HUR var det möjligt?! När jag såg honom sen så undrade jag hur jag lyckats trycka ut honom... Barnmorskan sa sen att om det hade varit första barnet hade jag inte fått ut honom, då hade det blivit snitt eller sugklocka. Vilken himla tur att Ella kom först och inte Wilhelm! Wilhelms huvudomfång var 39 cm. DET KÄNDES kan jag lova!
Får jag ta en bild på er, sa barnmorskan. Trötta, lyckliga och lurviga föräldrar med en alldeles ny lillebror.
Vi hade för små kläder med oss! Haha. Stewen fick hämta mer kläder hemma... Body i storlek 50 var ingen idé att prova ens. Det första Wilhelm fick på sig var den här grodpyjamasen storlek 50/56.
Kl 20.20 på kvällen. Oj oj vad jag inte sovit på länge här! Trött i ögonen och mörbultad i kroppen men ack så lycklig. Så sjukt att jag tryckte ut den där grodan ur mig!
Nu kommer del två!
Stewen kan alltid få mig att skratta!
Frukost fick vi! Fantastiskt gott. Jag hade bra matlust faktiskt.
Kämpade på med värkar. Vattnet gick aldrig och de ville inte ta hål på hinnorna för det gick såpass bra ändå och de ville inte att det skulle gå pangbom till jätteont... Däremot fick jag värkstimulerande dropp mot slutet, som de ökade på och ökade på. Mina egna värkar var för svaga.
Vid 11.45 fick jag krystvärkar men jag försökte visst krysta lite tidigare sa barnmorskan, jag kände ett enormt tryck neråt... La undan lustgasen när krystvärkarna kom. Slogs även denna gång av hur oerhört bajsnödig jag kände mig... Jag sa vid ett tillfälle "Är det en stor bebis?" och barnmorskan "Näe, det tror jag inte". Haha, hon sa sen att hon ljög, hon ville ju bara inte skrämma mig... Jag hade ju blivit så skraj om hon bara "Jo vi känner att det är ett stort barn". Jag tryckte på för allt jag var värd och kände flera gånger hur bebisen åkte ut och sedan in igen... Otroligt märklig känsla! Tänk dig att du är sinnessjukt bajsnödig och ska bajsa ut en melon. Så tar du i för kung och fosterland och känner att YES, nu kommer den ut... Och sen bara NEEEJ den åker in igen... Så irriterande!!! Minns att det kom en massa vatten också under denna timme med krystvärkarna... Det var så blött så blött. Jag hann typ tänka att det bara skulle komma vatten, inget barn. Både jag och Stewen tänkte också vid något tillfälle att det skulle sluta med kejsarsnitt för det gick så segt... Jag var SÅ less. Och trött! Jag kollade på klockan och frågade "Ska inte andra förlossningen gå fortare?", haha. Barnmorskan föreslog en massa olika ställningar, bland annat fyrfota för att ta hjälp av tyngdlagen. Hängde på Stewen så att han höll på att bli mos. Jag skrek och nypte honom... Hade dragkamp med barnmorskan som höll i en handduk. "Du får inte släppa för då smäller jag in i väggen", sa hon. Haha! Fick höra också att jag var himla stark och vig, och att jag var en superwoman. Så orimligt glad man blir av att höra det mitt i allt!
De upptäckte att bebben låg lite snett i magen så det var väl därför det gick trögt. En barnmorska fick trycka på magen (hon typ la sig på min mage och pressade) och en töjde där nere. Jag kände väl ingen större skillnad, allt gjorde lika ont, haha... Men Stewen tyckte att det såg hemskt obehagligt ut. När bebisen väl låg rätt gick det rätt fort. Barnmorskan frågade om jag ville känna på huvudet (det ville jag INTE med Ella och det ville jag inte nu heller) och jag sa nej. Men lite senare tog hon min hand dit ändå så jag fick känna. Coolt ändå! Hon tänkte väl att jag skulle få extra kraft av det.
Kl 12.41 sa det ploffs och vårt barn kom ut. Jag satt som upp på rygg. Känslan när jag visste att "nu är det det sista, sen kommer barnet". Och sen bara kom han! All smärta borta på en halv sekund och upp i luften kom han, Ellas lillebror. Fick se Stewen klippa navelsträngen (den var så tjock!) och barnmorskan sa att han var så stor. Jag var förresten helt övertygad om att det var en kille och det sa barnmorskan också att hon trodde, haha. En tjurig och envis kille 10 dagar över tiden, som inte ville komma ut ur magen.
Känslan att få upp lillebror på bröstet sen alltså. Finns inga ord! En Wilhelm! Han var så fin. ♥
Får jag ta en bild på er, sa barnmorskan. Trötta, lyckliga och lurviga föräldrar med en alldeles ny lillebror.