När Wilhelm kom till världen
Ella syskon hade beräknad födelsedag 27 oktober. Dagen innan kom farmor Ann-Chatrin (alltså Stewens mamma) till oss för att vara med Ella när vi skulle åka in. Jag och Ella hämtade henne vid tåget. Vi fick hänga länge med farmor för det dröjde 10 dagar över tiden innan lillebror behagade komma ut! Det var mysiga dagar med farmor och vi hann med att baka massor med kakor, göra trolldeg, hänga på Ikea och handla på Ica Maxi, med mera... Skönt att ha henne hos oss och hon hjälpte till mycket och Ella tyckte ju att det var så kul. Men oh vad less jag blev på att vara gravid! 10 dagar över tiden kändes som en mindre evighet.
Lördag 5 november var vi på Ica Maxi och handlade. Kul med en liten utflykt. Jag duschade och på kvällen spelade vi Yatzy. Tyckte att jag hade haft känningar några kvällar innan och hoppades flera dagar "hoppas att jag får värkar inatt". Hade nästan slutat hoppats. Det skulle nog inte komma något barn.
Mitt i Yatzy-spelandet tyckte jag att jag började få lite ont och det blev jobbigt att sitta. Tog min spruta 21.45 och där vid 22 kände jag att det nog faktiskt kunde vara något på g... Borstade tänderna och la mig i sängen, tänkte att jag ju måste försöka sova iallafall. 22.30 började jag klocka värkar. Och inte kunde jag sova ju!
Jag fick en liten blödning och ringde förlossningen kl 23.53. Det blev ett samtal på 2 minuter (jag vet det för jag var tvungen att kolla i mobilen, haha). De sa att blödningen inte behövde vara någon fara men vi var välkomna in om vi ville komma. Värkarna kom tätt så vi åkte in direkt. Kände mig inte jättepeppad på att ta värkar hemma med farmor på soffan och Ella sovandes. (Med facit i hand skulle vi ha kunnat stanna hemma mycket längre men vi trodde att det kunde gå fort så vi åkte in). Hade en värk vid porten, en utanför bilen, ett par stycken i bilen och någon utanför bilen... (Och vi har ju verkligen inte långt till bilen eller till sjukhuset). Så vi tänkte att "här går det undan"...
Fick sitta med CTG då vi kom in, tills 01.15, och allt såg bra ut. Öppen 3 cm. Precis som med Ella och då hade jag haft värkar fler timmar så vi hann tänka att det kunde gå fort det här... Man hör ju det också, att andra förlossningen brukar gå fortare. Det skulle visa sig att det inte stämde för oss!
Vi fick ett rum och gjorde oss hemma där. Så sjukt att veta att "här ska jag föda barn"...
Jag försökte vila lite mellan värkarna och Stewen sov i en fåtölj, haha.
Jag åt godis och vandrade runt i rummet. En barnmorska tittade till oss emellanåt och gjorde någon CTG-kurva och kollade till bebben. Den barnmorskan hann sluta sitt pass så vi fick en ny som tog hand om oss sen. Hon var alldeles fantastisk och förtjänar tusen stjärnor i himmelen. Älskade henne!
Bjussar på en liten magbild. Tänk att Wille låg därinne!
Natten gick och jag hade värkar men inte dö-ont. Allt stannade upp litegrann och jag blev så less. Jag tänkte att det kanske var för att jag skulle hinna vila innan allt satte igång... På något sätt gick ju ändå tiden. Man har inget tidsbegrepp på förlossningen!? Hur kunde tiden gå egentligen? 03.45 fick jag sitta med CTG igen och då var det väldigt tungt att ligga på rygg. Fick ligga på sida. Allt kändes långdraget och segt, som att det inte hände något. Fick testa flera olika ställningar. På sida i sängen, sitta på boll, fyrfota...
Fortsättning följer...
Lördag 5 november var vi på Ica Maxi och handlade. Kul med en liten utflykt. Jag duschade och på kvällen spelade vi Yatzy. Tyckte att jag hade haft känningar några kvällar innan och hoppades flera dagar "hoppas att jag får värkar inatt". Hade nästan slutat hoppats. Det skulle nog inte komma något barn.
Mitt i Yatzy-spelandet tyckte jag att jag började få lite ont och det blev jobbigt att sitta. Tog min spruta 21.45 och där vid 22 kände jag att det nog faktiskt kunde vara något på g... Borstade tänderna och la mig i sängen, tänkte att jag ju måste försöka sova iallafall. 22.30 började jag klocka värkar. Och inte kunde jag sova ju!
Jag fick en liten blödning och ringde förlossningen kl 23.53. Det blev ett samtal på 2 minuter (jag vet det för jag var tvungen att kolla i mobilen, haha). De sa att blödningen inte behövde vara någon fara men vi var välkomna in om vi ville komma. Värkarna kom tätt så vi åkte in direkt. Kände mig inte jättepeppad på att ta värkar hemma med farmor på soffan och Ella sovandes. (Med facit i hand skulle vi ha kunnat stanna hemma mycket längre men vi trodde att det kunde gå fort så vi åkte in). Hade en värk vid porten, en utanför bilen, ett par stycken i bilen och någon utanför bilen... (Och vi har ju verkligen inte långt till bilen eller till sjukhuset). Så vi tänkte att "här går det undan"...
Fick sitta med CTG då vi kom in, tills 01.15, och allt såg bra ut. Öppen 3 cm. Precis som med Ella och då hade jag haft värkar fler timmar så vi hann tänka att det kunde gå fort det här... Man hör ju det också, att andra förlossningen brukar gå fortare. Det skulle visa sig att det inte stämde för oss!
Vi fick ett rum och gjorde oss hemma där. Så sjukt att veta att "här ska jag föda barn"...
Jag försökte vila lite mellan värkarna och Stewen sov i en fåtölj, haha.
Jag åt godis och vandrade runt i rummet. En barnmorska tittade till oss emellanåt och gjorde någon CTG-kurva och kollade till bebben. Den barnmorskan hann sluta sitt pass så vi fick en ny som tog hand om oss sen. Hon var alldeles fantastisk och förtjänar tusen stjärnor i himmelen. Älskade henne!
Bjussar på en liten magbild. Tänk att Wille låg därinne!
Natten gick och jag hade värkar men inte dö-ont. Allt stannade upp litegrann och jag blev så less. Jag tänkte att det kanske var för att jag skulle hinna vila innan allt satte igång... På något sätt gick ju ändå tiden. Man har inget tidsbegrepp på förlossningen!? Hur kunde tiden gå egentligen? 03.45 fick jag sitta med CTG igen och då var det väldigt tungt att ligga på rygg. Fick ligga på sida. Allt kändes långdraget och segt, som att det inte hände något. Fick testa flera olika ställningar. På sida i sängen, sitta på boll, fyrfota...
Fortsättning följer...
skriven
Grattis till bebis!