En jobbig lämning
Ja idag var jag med om den hittills jobbigaste förskolelämningen sedan Wille kom till världen. Inte jättedramatiskt men ändå... Det dåliga samvetet ni vet. (Än en gång: Hur GÖR dom som har typ 7-8 ungar!?)
Wille hade precis somnat när vi lämnade honom innanför porten och sprang uppför trappen till Ellas avdelning. Misstänkte att han kanske skulle vakna då jag stannade vagnen. Och jo vi hann nästan bara komma upp så kom en annan mamma och frågade om vi hade en bebis där nere. "Jo, vaknade han?" Ja då hade ju Wille vaknat och börjat gråta. Och Ella snubblar till när hon tar av sig skorna och blir ledsen. Så hon gråter en stund och vill lugna ner sig lite innan vi går in på avdelningen.
Ella slutade gråta och det gick bra att säga hejdå ändå men herregud alltså. Jag ville ju liksom stanna med Ella tills jag såg att hon blev jätteglad igen men då visste jag att Wille var ledsen nere i hallen... Det var ju inte många minuter det handlade om, men ändå. Wille slutade gråta så fort jag tog vagnen och började rulla hemåt och Ella vinkade i fönstret när jag gick. Men det var inget leende som det brukar vara.
Längtar extra mycket efter att hämta henne idag. Hoppas att hon har haft en fin dag.
Jag har roat mig med att baka två sorter till Willes dop idag. Nästa helg smäller det!
Trött tjej för några dagar sedan, somnade när vi läste Bamsetidningar.
Jag och Wille igår.