Karin Lu

Ja hörreni, nu har det varit hemskt tomt och tyst här igen ett bra tag. Känns som att jag inte kan nämna något annat utan att först skriva några rader om Avicii. Jag blev så himla tagen och påverkad av att han gick bort. Det är första gången jag på riktigt blivit skakad av att en känd person dött. Så himla chockad och ledsen. (Skickar tankar till hans familj och vänner). ♥

 

Jag har spelat sönder alla Avicii-låtar och senaste månaderna har jag haft "Without you" på repeat. Har alltid varit fascinerad av låtskrivare och jättemusikaliska personer. Folk som gör musik och skriver låtar. Få saker imponerar så mycket på mig som det. Minns att jag hajade till när man fick höra att Avicii skulle sluta turnera. Har fått känslan att han mått dåligt men efter att ha sett dokumentären om honom förstår man vidden av det hela. Det är fullständigt ofattbart och otroligt orättvist att Tim inte finns längre. Så så så fruktansvärt sorgligt att han inte orkade leva längre. Jag såg dokumentären på svtplay efter att nyheten kom om att han dött. Den borde verkligen alla se och jag tycker att den borde visas i alla skolor. Usch, det gjorde ont i varje cell i kroppen att se hur han plågades av stress, press, ångest och sjukdom. Man ville bara krama om den stackars killen och ruska om alla runtomkring honom och skrika "Varför gör ni ingenting??! Ser ni ingenting?!"

Tim berättade gång på gång hur han mådde och sa att han skulle dö om han fortsatte som han gjorde. Han bara pressades till fler spelningar och mer jobb.

”Kan du ta telefonintervju om två timmar?”

Ja det finns så himla mycket att säga om detta men jag tänkte avsluta med att länka till en så himla bra text som jag läste här.

Vilken fantastisk människa han verkar ha varit, Tim Bergling. Jag hoppas av hela hjärta att han har det bättre där han är nu. ♥